Sista natten

För omväxlingsskull så är alla färdigsminkade tidigt och vi går ut. Jag hittar flugsvamp och bli hög vilket resulterar i att jag är bitter och tycker ingenting är roligt. Men jag blir glad igen då några människor trakassera ett par svartblod. Jag råkar nämligen tycka om de svartbloden så jag ställer sig mellan med dragna vapen. Då är allting kul igen, särskilt som både Imatiz (Marcus) och Ze'areth (Johan)backar upp mig.
Timmarna går och inte mycket händer tills vi hittar ett litet svartblod som 2 dagar i rad försökt få sin egen grupp att hugga ner mig. Vi jagar ner honom och jag får min hämnad. Men då vi står där så råkar vi ut för ett bakhåll. Framför oss kommer 13 orcher och bakom oss minst 15 till. Jag är inte korkad så jag tar till benen, springer för kung och fosterland. Bredvid mig axar vår magiker Drill (Viking).
”Det är du och jag som vanligt då, Zaadha” ropar han i farten.
Jag får in honom i ett buskage och vi tar oss genom skogen och smyger tillbaka till platsen. Där står Ze'areth på knä och stönar. Men varken Imatiz, Cel (Leon) eller Zirain (Sebbe) syns till. Vi tar oss till lönnkrogen för att hitta en helare och vid det här laget är det riktigt mörkt. Får lite panik då vi inte hittar resten av gruppen. Jag håller mig ute vid vägen för att inte missa dom. Till mitt skydd har jag en grupp uruk-hai (Olof, Marcus, Emma och Cederborg) tillsammans med en grupp troll. Men dom börjar tjata om betalningen för att dom letat hela kvällen efter den andra gruppen drow som vi vill nedgöra. Då går jag därifrån men hittar varken Drill eller Ze'areth igen.
Fan! Ångest! Panik! Helt ensam och till råga på allt har vi 90 % av lajvets svartblod efter oss. Det är då jag hör dom, svartbloden och dom är många. Backar undan in i en dunge och dom närmar sig. En av dom stannar, det är Gustav! Vad fan har en skogsalv med svartbloden att göra? Gustav får syn på mig, stannar och ler stort. Tar upp en pil och spänner den. Han står bara 10 meter bort och jag har ingenstans att ta vägen, helvete! Han skjuter och jag behöver inte fejka. Pilen träffar mitt på vänster bröst och jag faller kvidanden bakåt och får ett träd i ryggen. Medvetslös i en halvt sittande ställning, helt jävla underbart. Jävla alvpil! Svartbloden skrattar.
Han spänner en pil till och går fram till mig men jag ger ingen respons på medvetande så han går sin väg. Då smyger någon upp bredvid mig, det är Bex! Underbara Bex! Hon viskar att hon ska hämta Milla och Alex så ska dom ta mig därifrån.
Väntar… då kommer Gustav fram igen och sätter sig på huk. Han vill bara kontrollera att jag inte gjorde illa mig så jag ber honom skämtsamt att dra åt helvete. Bex kommer tillbaka, drar på mig en huva och dom tar mig under armarna och går därifrån. Vi går tillbaka till lägret och då ser jag att klockan inte ens är 10 och ingen ur gruppen är tillbaka. Jag får låna den svarta luvan och efter att ha lämnat mina vapen så ger jag mig ut för att leta. Då träffar jag Schamanen (Oliver) som erbjuder sig att hela mig så jag följer med till hans läger. Där offar vi och berättar om kvällens händelser. Tack snälla Oliver för hjälpen. Dit hittar också Imatiz och Zirain och jag får ett svärd. Med huva och min vita tröja undandragen kan jag misstas för att svartblod. Och det är perfekt, svartbloden ser inte att jag är drow och när jag hittar bärsärkargruppen på 40 st så flyter jag tyst runt med dom. När en av dom går för långt åt sidan drar jag undan honom och innan han hinner fatta något snittar jag honom.
Hahaha payback! Ut på vägen igen och in på lönnkrogen. Där drar jag av mig huvan och bli nästan direkt knockad av en grupp orcher som kom in för att tjafsa med mig. Så jäkla fult, man får inte slåss på lönnkorgen! Men jag gick ner ändå och landade med knäet på en sten, aj för andra gången den här kvällen. Jaha, då var det bara att ligga där en stund. Lalala, vad mörkt det är. Då ställer sig några runt mig och viskar ”drow, det är en drow”. Nej, det är Oliver hans grupp igen, så pinsamt. Han helade mig för inte mer än en timme sen och nu ligger jag igen. Dom bildar en cirkel runt mig och han lyfter upp mig på fötter. Samtidigt kommer Zirain och Cel in på lönnkrogen och får veta vad som hänt.
Det här är bara chaos men vad kan man förvänta sig sista kvällen?
Jag är sjukt trött på alla svartblod och vill ut för att skära ner något. Vi går nästan obemärkta genom en stor grupp svartblod men 4 av dom följer efter oss och skriker att vi ska ta av oss huvorna. Vi går fortare och viker sedan av vägen och in i en glänta. Dom är fortfarande efter oss, bara några meter bakom. Då tvärvänder Zirain och hugger en av dom i armen. Jag snurrar runt och hamnar bakom den näst största, jag hugger honom en gång i ryggen, en gång i sidan och slutligen en lättare slag i nacken. Han går ner och jag tar den som redan har en skadad arm och sänker honom. Allt går så fort.
Nu är det den största kvar, jag ser inte Zirain och Cell har stuckit, hahaha så rätt!
Den stora jäveln höjer båda svärden och då ser jag – det är Olof! Helvete, jag högg just ner Marcus och Cederborg! Olof vrålar, han ser i inte att det är jag. Blir en 3 årig flicka ingen som vill ropa på mamma och minns knappt hur man håller i svärd längre. Han tar ner mig utan problem och då bryter Zirain in, han lyckas efter att ha tagit emot ett slag få ner Olof och allt blir tyst. Men jag kan inte hålla mig för skratt, det här är för dumt. Marcus hör att det är jag från där han ligger och kastar en dolk i huvudet på mig. Han är lika förvånad som jag, dom trodde av vi var drowerna vi hyrt dom att döda och vi trodde att dom var de fientliga svartbloden. Marcus lägger sig på mig och kan inte heller hålla sig för skratt. Emma klarade sig iaf, hon slank undan mitt allt, jag hade inte velat slå ner henne.
Sjuk kväll och vad fick jag gjort? Sprang från 28 svartblod och fick vara barnvakt åt vår mäktiga magiker, blev skjuten av Gustav (fan!) 2-0 till honom, Oliver fick agera som min barnvakt och jag hugger ner mina egna svartblod. Mäktiga Xorlarrin. Hahaha jag älskar lajv! Och det här var bara 1 av 3 kvällar!