Vintertid

Xor smider onskefulla planer under årets mörka tider och kommer sen tillbaka med språng på våren. Johan sitter och hånler i Enköping och Sebbe syns oftare i V-ås efter att ha fått sitt fina nya jobb :D Resten hittar man i Stockholm, Malmö eller Tokyo.
Men jag sitter enligt alla beräkningar här i V-ås och låter allt ha sin gång.
Skola, intriger, uteliv och vad som kan lika relationer.

Och nu är det december och massa roligt händer förutom jul och nyår. Festen hos Cp och Bex är något att se fram emot men det bästa kommer nog helgen efter. Den 14e kommer Lillasyster till V-ås! Om dom spelar lika bra som dom gjorde förra gången kommer det bli en oförglömlig kväll!
Och spelar dom Umbrella kan jag dö lycklig :P

Ciao // Elina

Sista natten

För omväxlingsskull så är alla färdigsminkade tidigt och vi går ut. Jag hittar flugsvamp och bli hög vilket resulterar i att jag är bitter och tycker ingenting är roligt. Men jag blir glad igen då några människor trakassera ett par svartblod. Jag råkar nämligen tycka om de svartbloden så jag ställer sig mellan med dragna vapen. Då är allting kul igen, särskilt som både Imatiz (Marcus) och Ze'areth (Johan)backar upp mig.
Timmarna går och inte mycket händer tills vi hittar ett litet svartblod som 2 dagar i rad försökt få sin egen grupp att hugga ner mig. Vi jagar ner honom och jag får min hämnad. Men då vi står där så råkar vi ut för ett bakhåll. Framför oss kommer 13 orcher och bakom oss minst 15 till. Jag är inte korkad så jag tar till benen, springer för kung och fosterland. Bredvid mig axar vår magiker Drill (Viking).
”Det är du och jag som vanligt då, Zaadha” ropar han i farten.
Jag får in honom i ett buskage och vi tar oss genom skogen och smyger tillbaka till platsen. Där står Ze'areth på knä och stönar. Men varken Imatiz, Cel (Leon) eller Zirain (Sebbe) syns till. Vi tar oss till lönnkrogen för att hitta en helare och vid det här laget är det riktigt mörkt. Får lite panik då vi inte hittar resten av gruppen. Jag håller mig ute vid vägen för att inte missa dom. Till mitt skydd har jag en grupp uruk-hai (Olof, Marcus, Emma och Cederborg) tillsammans med en grupp troll. Men dom börjar tjata om betalningen för att dom letat hela kvällen efter den andra gruppen drow som vi vill nedgöra. Då går jag därifrån men hittar varken Drill eller Ze'areth igen.
Fan! Ångest! Panik! Helt ensam och till råga på allt har vi 90 % av lajvets svartblod efter oss. Det är då jag hör dom, svartbloden och dom är många. Backar undan in i en dunge och dom närmar sig. En av dom stannar, det är Gustav! Vad fan har en skogsalv med svartbloden att göra? Gustav får syn på mig, stannar och ler stort. Tar upp en pil och spänner den. Han står bara 10 meter bort och jag har ingenstans att ta vägen, helvete! Han skjuter och jag behöver inte fejka. Pilen träffar mitt på vänster bröst och jag faller kvidanden bakåt och får ett träd i ryggen. Medvetslös i en halvt sittande ställning, helt jävla underbart. Jävla alvpil! Svartbloden skrattar.
Han spänner en pil till och går fram till mig men jag ger ingen respons på medvetande så han går sin väg. Då smyger någon upp bredvid mig, det är Bex! Underbara Bex! Hon viskar att hon ska hämta Milla och Alex så ska dom ta mig därifrån.
Väntar… då kommer Gustav fram igen och sätter sig på huk. Han vill bara kontrollera att jag inte gjorde illa mig så jag ber honom skämtsamt att dra åt helvete. Bex kommer tillbaka, drar på mig en huva och dom tar mig under armarna och går därifrån. Vi går tillbaka till lägret och då ser jag att klockan inte ens är 10 och ingen ur gruppen är tillbaka. Jag får låna den svarta luvan och efter att ha lämnat mina vapen så ger jag mig ut för att leta. Då träffar jag Schamanen (Oliver) som erbjuder sig att hela mig så jag följer med till hans läger. Där offar vi och berättar om kvällens händelser. Tack snälla Oliver för hjälpen. Dit hittar också Imatiz och Zirain och jag får ett svärd. Med huva och min vita tröja undandragen kan jag misstas för att svartblod. Och det är perfekt, svartbloden ser inte att jag är drow och när jag hittar bärsärkargruppen på 40 st så flyter jag tyst runt med dom. När en av dom går för långt åt sidan drar jag undan honom och innan han hinner fatta något snittar jag honom.
Hahaha payback! Ut på vägen igen och in på lönnkrogen. Där drar jag av mig huvan och bli nästan direkt knockad av en grupp orcher som kom in för att tjafsa med mig. Så jäkla fult, man får inte slåss på lönnkorgen! Men jag gick ner ändå och landade med knäet på en sten, aj för andra gången den här kvällen. Jaha, då var det bara att ligga där en stund. Lalala, vad mörkt det är. Då ställer sig några runt mig och viskar ”drow, det är en drow”. Nej, det är Oliver hans grupp igen, så pinsamt. Han helade mig för inte mer än en timme sen och nu ligger jag igen. Dom bildar en cirkel runt mig och han lyfter upp mig på fötter. Samtidigt kommer Zirain och Cel in på lönnkrogen och får veta vad som hänt.
Det här är bara chaos men vad kan man förvänta sig sista kvällen?
Jag är sjukt trött på alla svartblod och vill ut för att skära ner något. Vi går nästan obemärkta genom en stor grupp svartblod men 4 av dom följer efter oss och skriker att vi ska ta av oss huvorna. Vi går fortare och viker sedan av vägen och in i en glänta. Dom är fortfarande efter oss, bara några meter bakom. Då tvärvänder Zirain och hugger en av dom i armen. Jag snurrar runt och hamnar bakom den näst största, jag hugger honom en gång i ryggen, en gång i sidan och slutligen en lättare slag i nacken. Han går ner och jag tar den som redan har en skadad arm och sänker honom. Allt går så fort.
Nu är det den största kvar, jag ser inte Zirain och Cell har stuckit, hahaha så rätt!
Den stora jäveln höjer båda svärden och då ser jag – det är Olof! Helvete, jag högg just ner Marcus och Cederborg! Olof vrålar, han ser i inte att det är jag. Blir en 3 årig flicka ingen som vill ropa på mamma och minns knappt hur man håller i svärd längre. Han tar ner mig utan problem och då bryter Zirain in, han lyckas efter att ha tagit emot ett slag få ner Olof och allt blir tyst. Men jag kan inte hålla mig för skratt, det här är för dumt. Marcus hör att det är jag från där han ligger och kastar en dolk i huvudet på mig. Han är lika förvånad som jag, dom trodde av vi var drowerna vi hyrt dom att döda och vi trodde att dom var de fientliga svartbloden. Marcus lägger sig på mig och kan inte heller hålla sig för skratt. Emma klarade sig iaf, hon slank undan mitt allt, jag hade inte velat slå ner henne.
Sjuk kväll och vad fick jag gjort? Sprang från 28 svartblod och fick vara barnvakt åt vår mäktiga magiker, blev skjuten av Gustav (fan!) 2-0 till honom, Oliver fick agera som min barnvakt och jag hugger ner mina egna svartblod. Mäktiga Xorlarrin. Hahaha jag älskar lajv! Och det här var bara 1 av 3 kvällar!

Gotland -07

Nästan hela Xor var på plats för den årliga medeltidsveckan, alla på sitt eget lilla vis. Tordh fyllde 1 år och jag firade honom genom att låta honom sniffa på mina bröst, vad glad han blev.

Jag träffade er inte lika mycket som jag hade velat med jag var lite avtrubbad av olika orsaker. Men Sebbe fick iaf 2 nya söner som han genast tog under sina vingar.
Lite besviken på mig själv, jag kysste bara en person under hela veckan (2 tjejer men det räknas inte på samma sätt). Det är som om jag gick runt med ett mentalt kyskhetsbälte.
Men det är inte så lätt att träffa killar då man ständigt har 2 barn efter sig som ropar:
"Mamma, är det där vår nya pappa?"
Jocke fick sin årliga bitchslap och den här gånger var det välförtjänat.

Nu väntar höstlajvet...må gudarna beskydda mig.

// Elina

Dags att posta nu va.....

Till Oleg:
Mycket bra spelat, du är ett bra tillägg. Vi måste ju ha någon som kommer ihåg hur man lajver eller hur. Och spelet i gruppen lyckades du bra med. Dock så verkar du vare den ända som tycker om magikern. Något som antagligen kommer att ändras efter X antal lajv av misslyckanden.

Till övriga och Oleg:
WHOOO lajv är kul, man måste ju undra vad blodröda rökte på för att komma på något sådant. Tror nog att vi fick lite mycket rök av de, måste ju säga att grilla bacon på pinne är nått jag måste prova. Mycket roligt med de i närheten, något man kan titta tillbaka på när man var ny knodd på lajvet och var sååå rädd för orcerna.
Men vad gör man inte för att vakna upp på morgonen med vitsminkat hår och ögonen inte riktigt sitter som de ska.

Jag o Oleg, lajv är kul!

Lajvandet då: Sol på lajvet, jo det gjorden en hel del för lajvandet i guppen. Bra intriger runt elden, vi var aldrig off någon gång under hela lajvet. Lajvade drow 24/7 till alla som undrar som ni ser på bilden.

Intrigerna inom gruppen blev inte fler men de höll sig på en bra nivå, kanske dags att lösa problemet med Zada snart.... Man kan ju drömma. När vi var ute och spatserade så var inlajvande bra, stackars Oleg som inte var van vid denna omställning till att man litar inte på sin närmaste vän, snarare så att man undrar vad denne kommer göra om något inträffar. Men jag vet hur jag löser problemen.

Måste säga att Svartafanan är grymma svartblod, mycket roligt att rollspela med de även om jag höll mig i bakgrunden och lät krigarna prata. Små ettriga varelser, roligast måste ju varit när vi tagit lite blod från en av de som låg ner på ängen. Och sen när vi beger oss till trevägskorset och pratar med Svartbloden så kommer denna och skriker att hon blivit skuren i och så. Bra rollspelande.

My point of view

/Viking

Höjdare

Jag tycker personligen att Oleg gjorde ett bra jobb som drow och han var aktiv som spejare.

Det bästa var nog ändå när Zaskaraki började bråka med oss första kvällen och vi behövde någon som kunde föra vår talan till dom. Alla tittade på varandra och det slutade med att alla tittade på en nervös Oleg. Så vi skickar självklart in honom i smeten. Jag menar han är ny i gruppen och dom får ta smällar för laget.
Jag kunde inte hålla mig för skratt då han traskade iväg och försvann in i en svart smet av svartblod. Undrar om dom knuffade lika på mycket på honom som dom gjorde på mig?
-skrattar-

Tyvärr så klarade han sig levande ur det :P

// Elina

Ny roll, ny ras, ny perspektiv på lajv

Varför börjar man lajva drow? Jag har varigt skogsalv längre än de flesta i Eleriakampanjen så man börjar känna att man ville ha omväxling och drow är en intressant ras att försöka gestalta. Man kan inte vara lika råond och slakta alla ytvarelser på ett lajv. Men man ska få andra att frukta en till en viss nivå, vill ju inte få småflickor att börja gråta heller. Men man har lajvvana i bagaget och som tur är så kan man improvisera lite.

Något som var väldigt svårt att låta bli så var det att le, det var nästan jobbigt för man var så nöjd ibland när man hade gjort något kul eller bara allmänt var glad. Så hjälm eller något som täcker för halva ansiktet är nog nästan ett måste till nästa lajv.

Måste tacka Johan för tipset att köpa avsminkningsgrejjer, annars skulle jag ha varigt i en riktig miserabelt situation. EMO kid helt enkelt, på ett väldigt dåligt sätt. Att sminka på var inga problem dock så var det inte så bra att man inte lyckades få tag på smink inför lajvet. Åter igen tack Johan att man fick ta utav dig.

För att vara förstagångare med drowlajvande och ny i gruppen så kände jag att jag kunde lajva mot gruppen utan större problem. Dock så var det kanske inte alltid så bra lajvande från min sida men jag hade kul i alla fall. Man blir bättre med tiden antar jag. Får känna in drow andan, hehe.

Aja nu är man iaf officiellt campare dvs som alla andra i xor, fick nämligen en campingstol utav Johan i födelsedagspresent, helt klockrent ska nu ha den på alla lajv. Fundera på att skriva Ressigör på den senare.

Det var i af kul att vara ond, förolämpa folk, bli ivägskickad på kamikaze updrag och allmänt slappa och ha det trevligt i lägret när man inte var ute och lajvade. Lite mer gruppspel, lite mer nytt och roligt. Och så vara omgiven av goda vänner, inte mycket som slår sådant.


Eftersom jag hade inget bättre för mig så gjorde jag mig en ny bakgrundsbild med xorlarrin loggan som inspirationskälla. Hmm Blev kanske lite för dyster aja får gör en ny sen.. hehe

Ps. Mata inte honan, för lajv är kul Ds.

Utvärdering

En fördel med att ha en sinnessjuk roll som oftast fnissar är att ingen märker då man skrattar på riktigt, vilken händer ibland.
Som när en grupp svartblod får för sig att bygga torn av sig själva ute på ängen. Eller när Blodröda sparkar iväg varandras hjälmar. Men det verkar som att det fungerar, folk blir nervösa av mitt fnissande.

Sen vill jag också tacka svartbloden som hjälpte mig inne på lönnkrogen då en annan grupp svartblod övervägde att släpa ut mig därifrån och hugga ner mig. Hade det inte varit för den stora orchen med spanjorhjälm som bröt igenom hade alla mina kp flygit sin väg, även om Nicklas försökte ta åt sig äran för min överlevnad. Det var verkligen modigt av 10 svartblod att ge sig på en enda drow.
Men jag klarade mig och kunde gå tillbaka till lägret. Och jag hade klarat mig själv.

Besöket i skogasalvslägret var en av dom bättre händelserna eftersom att jag känner att vi verkligen kom in i våra roller då. Att vi sen gick därifrån utan att egentligen ha gjort något vad bara ett plus. Men det hade varit roligt att dra med oss den ensamma vakten och skära ner honom.

Sen mobbade jag Imatiz och Zeareth hela vägen tillbaka och dom blev måttligt förnärmade. Ändå svalde jag min stolhet och kallade på Imatiz då jag misstänkte att en från blodröda hade våldsamma avsikter och då blev jag istället mobbad för det.

Minnesvärda saker är vår heliga cirkel bakom ladan, den lilla pojken vi hotade inne på lönnkrogen och när vi högg ner svartbloden som hotat oss.

Och kom ihåg: Lajv är kul.

// Elina